Vad är psykosyntes?

Ordet ”psykosyntes” kommer från ”psyko”, som betyder själ eller Själv med stort ”S” och ”syntes” som betyder ”sammanföra” eller ”förena”.

I och med att Psykosyntesinstitutet Huma Nova, år 2003, valde att introducera psykosyntesen också i Finland, börjar denna ”positiva psykologi med själ” bli allt mer känd även hos oss. Hittills har studierna i Helsingfors gått på svenska eftersom samtliga lärare och terapeuter kommit från Huma Nova i Sverige. Med glädje konstaterar vi att den första gruppen finskspråkiga studerande från och med hösten 2008 inleder sina grundstudier i psykosyntes vid Huma Nova Utbildning i Helsingfors. Detta är möjligt eftersom den första finländska (tvåspråkiga) gruppen samtalsterapeuter nu har blivit diplomerade i Finland. 

Psykosyntesen är en modern psykologi med rötterna i psykoanalysen och med starka influenser av humanistisk och existentiell psykologi. Psykosyntesen utvecklades emellertid som en reaktion på psykoanalys emedan Roberto Assagioli, som formade psykosyntesens teori, såg den alltför snäv och begränsad. Läs mera om detta under rubriken Roberto Assagioli.  
Psykosyntesen fokuserar nämligen på det friska i människan och på hennes inneboende potential. Den ser möjligheter i personliga svårigheter och menar att i varje upplevt problem finns fröet till personlig utveckling och mognad. 

Psykosyntesen frånser ingalunda lidande, sjukdom eller smärta, snarare tvärtom. ”Det finns något friskt i att vara sjuk”, har Assagioli sagt. Livet består av kriser, förluster och tidvis mycken smärta. Människan utvecklas både i ljus och i mörker, men det är faktiskt under de stora kriserna och svårigheterna som vi lär oss som mest. ”Smärtan är inte i vägen – smärtan är vägen” är en av Assagiolis mest citerade uttryck.

Assagioli ville att psykosyntesen skulle bli ett förhållningssätt till livet, en begriplig metod för personlig utveckling, närmare bestämt en praktisk och användbar psykologi, till nytta för människan i hennes strävan att leva mera fullt och rikt. En av de största kvaliteterna är att den tillåter människan att vara vem än hon är och göra vad än hon vill. 

Psykosyntesen betraktar individen ur ett helhetsperspektiv. Det går inte att dela upp människan, att skilja på kropp, psyke, själ och ande. Allting hänger ihop och det är psykologins uppgift att hjälpa människor att få alla sina till synes motstridiga krafter i balans. 

I början av psykosyntesprocessen är det därför vanligt att följande frågor ställs: 

•    Var befinner du dig i ditt liv just nu?
•    Vad är det som börjar komma fram?
•    Vad är det som hindrar?
•    Vilka kvaliteter behöver du mer av för att komma vidare?

Roberto Assagioli

Psykosyntesen började runt 1910 med den italienske psykiatern, dr Roberto Grego Assagioli (1888-1974), som än så länge är ganska okänd för de flesta av oss. Han föddes i Venedig, var av judisk härkomst. Som nyutexaminerad psykiater praktiserade han psykoanalys och var en av lärjungarna kring Freud, som i början av 1900-talet utsåg Assagioli till den italienska psykoanalysens ledare. 
Men liksom C G Jung och andra fann Assagioli psykoanalysen begränsad. Det framgår med all tydlighet ur hans doktorsavhandling, år 1910, som var en kritisk studie av Freuds teorier. Assagioli ansåg att Freud fokuserade på aggressions-driften och det patologiska (sjukdoms-inriktade) istället för att inse att den viktigaste driften hos människan är hennes sökande efter det egna Självet och dess potentiella utvecklingsmöjligheter. 
”En människa är aldrig bara sin neuros, smärta eller sin begränsning – hon är ett Själv med en mer eller mindre skadad personlighet”, framhöll Assagioli. Han ville med andra ord se sina klienter som i grunden friska individer, som tidvis fungerar sämre. Han fann att inte bara traumatiska barndomsupplevelser utan också människans längtan efter meningsfullhet och innehåll i livet kan leda till störningar.

Assagiolis syfte blev därför att skapa en psykoterapi – en livsattityd- som gav uttryck åt det sant mänskliga, åt våra impulser och drifter likväl som åt kärlek, vilja, kreativitet, visdom och andlighet. Eller som Assagioli uttryckte det, ”man ska leva så gott man kan och se på sig själv med ett leende.” Han utvecklade en positiv psykologi med själ och vilja, där glädje, skratt och hela människan beaktas, från tå till topp.  

Det berättas att Freud kontaktade Assagioli för att be honom medverka till att introducera psykoanalysen i italienska medicinska sammanhang. Assagioli lär ha svarat, ”Min bäste dr Freud, det ska jag göra med förtjusning. Ni måste emellertid veta att jag måste göra några smärre justeringar i era teorier, om jag skall kunna lära ut dem. Ni säger att människan är som ett hus med en källare och ett våningsplan. I mitt teoretiska hus finns det inte bara en källare och ett våningsplan. Det finns också en mellanvåning, en övervåning, ett soltak och en hiss.”

År 1926 grundade Assagioli Istituto di Psicosintesi i Rom och några år senare i Florens. Under 1950 och 60-talen arbetade han i USA tillsammans med bl.a. Abraham Maslow och Carl Rogers. Han påverkades likaså mycket av C G Jungs idéer. Samarbetet med dessa förgrundsgestalter, liksom även med Victor Frankl (logoterapi) kan klart skönjas i den tillämpade psykosyntesen. Assagioli ansågs vara 60 år före sin tid. Först under slutet av 60-talet började hans idéer få genomslagskraft och yngre terapeuter vallfärdade till Florens för att få möta professor Assagioli. Vid sin död 1974 hade han äntligen fått uppleva att psykosyntesen blivit känd i stora delar av världen och att skolor hade öppnats i flera länder. I dag finns psykosyntescentra och -utbildning i över 24 länder, allt från Australien, Nya Zeeland och USA till Ryssland, Europa och hela Norden.